Digitalröntgen, kontraströntgen

Digital röntgen

Vid traditionell röntgen, läggs en röntgenfilm i en kassett, kasetten läggs på röntgenbordet och en röntgenbild tas. Därefter tas röntgenfilmen ur kasetten i ett mörkrum och förs in i en framkallningsmaskin där röntgenbilden skapas. När röntgenbilden är färdig kan den inte ändras.

Vad är skillnaden med digital röntgen? Digital röntgen använder ingen röntgenfilm. Röntgenbilden tas inte med en vanlig röntgenkasett utan man använder en speciell fosfor platta. Fosfor plattan appliceras därefter på en avläsaren som skapar en digitalbild för avläsning via en dator. Bilderna sparas på datorns hårddisk och kan vid behov skrivas ut som en traditionell röntgenbild. Det viktigaste med digital röntgen är att bilden vid behov kan ändras efter att den är tagen. Detta innebär att kontrasten kan ökas eller minskas, gråskalan kan förstärkas, bilden kan göras mer mörk eller mer ljus samt bilden kan förstoras eller förminskas. Detta ökar tolkningsmöjligheterna av bilden. Dessutom kan all information sparas på datorns hårddisk.

Röntgen undersökning är för tillfället den mest använda undersökningsmetoden inom veterinärmedicinen. På Aisti tas nativa röntgen bilder på alla rygg patienter (om röntgen- bilderna inte redan tagits hos remitterande veterinären). Undersökningen är förmånlig och ger nyttig information om benstrukturer, disker och kringliggande mjukvävnader. nervävnaden har samma radiologiska densitet som övriga vävnader och därför är hjärnan och ryggmärgen inte synliga på nativa röntgenbilder. Detta är orsaken till att mer avancerade undersökningsmetoder krävs inom neurologin.

De främsta indikationerna för röntgen är undersökningar av skallen och ryggraden. Bilderna tas vanligen då hunden ligger på rygg eller på sidan.

Rätt placering av patienten är viktig för att garantera röntgen bilder av god kvalitet och narkos av patienten är ofta nödvändig. Hundar och katter har 7 nack-, 13 bröst-, 7 ländkotor, 3 korskotor och ett varierande antal svanskotor beroende på rasen.

Myelografi

Som vi tidigare nämnt så är ryggmärgen inte synlig på en vanlig röntgenbild. Av den anledningen har olika kontrastundersökningar utvecklats för att göra ryggmärgen synlig, (så kallad myelografi). Kontraströntgen av det epidurala området-området runt om ryggmärgen kallas epidurografi och kontraströntgen av diskerna mellan kotorna diskografi. Undersökningarna görs medan patienten är sövd (för att inte känna sticket av nålen). Nålen förs in i kotkanalen (eller annat avsett område) där kontrasten injiceras.

Då kontrasten är injicerad tas vanliga röntgenbilder och som därefter kan bedöms. Av de ovan nämnda förfarandena så är myelografier de som oftast utförs. De är ofta indicerade då ett större område av ryggmärgen behöver undersökas, t.ex. då patienten har smärta från ryggen och lokalisering av denna smärta inte är möjlig eller där orsaken till en förlamning kan ligga någonstans i bröst eller ländryggen. En myelografi av dessa patienter går oftast fortare än att göra en MRI av samma område och narkostiden blir kortare.

• Remiss/Frågor/Feedback
• Månadens patient
• Vetenskapliga publikationer
• Neurology for vets
• Viktiga länkar