Epilepsi

Epilepsi

Epilepsi är antagligen den vanligaste orsaken till att en djurägare söker hjälp hos neurologen. Epileptiska anfall är en reaktion i hjärnan som orsakas av obalans mellan stimulerande och hämmande celler i hjärnan. Om hela hjärnan är inblandad i anfallet orsakas ett generellt anfall. Om endast en del av hjärnan är inblandad i anfallet kallas anfallet fokalt. Det generella anfallet gör vanligen att man förlorar medvetandet, patienten ligger på sidan, benen kontraherar oregelbundet, huvudet och nacken sträcks och ansiktets och käkens muskler rycker, patienten kan salivera, kissa eller bajsa på sig. Det fokala anfallet kännetecknas av ett bibehållet medvetande och endast en del av kroppen krampar. Båda typerna av anfall är vanligen korta, 1-2 minuter. Patienten är vanligen påverkad även en tid efter anfallet och om anfallet varit långt så kan det ta 1-2 dagar innan patienten återhämtat sig helt. Hundar och katter kan vara trötta, förvirrade, överaktiva, hungriga, törstiga, blinda, döva, onormalt aggressiva eller överdrivet tillgivna, de kan även vara oförmögna att resa sig direkt efter anfallet. Om anfallet inte är längre än 5 minuter och inte förekommer ofta ger de vanligen ingen permanent hjärnskada. Status epilepticus (ihållande epileptiskt anfall) diagnostiseras om anfallet är längre än 30 minuter och anses vara ett akut tillstånd som behöver omedelbar behandling eftersom det kan skada hjärnan permanent samt dessutom ge skador i lever, lungor, hjärta och på andra organ. Kluster anfall definieras som två eller fler anfall under 24 timmar. De patienter som får denna typ av anfall behöver också snabbt insatt behandling.

Med epilepsi menar vi inom veterinär medicin vanligen idiopatisk epilepsi. Den kallas ibland funktionell, ärftlig eller primär epilepsi. Ärftlig epilepsi på djur diagnostiseras när patienten har en normal hjärna vid undersökning med magnetröntgen och inga metaboliska sjukdomar kan påvisas med hjälp av blodprov. En undersökning med elektroencefalografi kan visa epileptisk aktivitet eller vara helt normal mellan anfallen.

Det enda sätt vi kan behandla epilepsi på är genom medicin, detta ges om anfallen kommer ofta och är kraftiga. Om anfallen är lindriga och korta och kommer sällan så behöver man inte behandla anfallen och de behöver inte nödvändigtvis bli värre med tiden. Ärftlig epilepsi kan debutera på valpar (lagotto romagnolo), unga vuxna individer (de flesta raser) eller på äldre individer (pyreneisk vallhund). På hundar lika som hos människor med epilepsi anser man att sjukdomen beror på en förändring i jon kanaler i nervcellernas membran. Genmutationer hos hundar med idiopatisk epilepsi har ännu inte kunna fastställas med säkerhet. Detta betyder att det exakta mönstret för ärftligheten hos epilepsi är oklar.

Epileptiska anfall kan orsakas av sjukdomar i hjärnan så som trauma, infektioner eller tumörer. I dessa fall är anfallen orsakade av den underliggande sjukdomen och för att kunna hjälpa patienten måste den underliggande sjukdomen behandlas . Epilepsimedicinen är endast ett komplement till behandlingen av dessa patienter. Till sist kan metaboliska eller toxiska förändringar t.ex. lågt blodsocker eller intag av giftiga substanser orsaka anfall. Dessa sjukdomar är vanligen lätta att diagnostisera med hjälp av blodprov och sjukdomsberättelsen.

Av ovanstående text är det lätt att förstå att alla hundar och katter med epileptiska anfall bör genomgå en neurologisk undersökning och blodprovsunderökning. I de fall där en sjukdom i hjärnan misstänks orsaka de epileptiska anfallen är det indicerat att utföra elektroencefalografi samt en magnetröntgenundersökning för att fastställa orsaken till de epileptiska anfallen och erbjuda den mest effektiva behandlingen för dessa patienter.

• Remiss/Frågor/Feedback
• Vetenskapliga publikationer
• Neurology for vets
• Viktiga länkar