Förlamning av en extremitet

Monopares betyder svaghet i ett ben. När patienten är svag i endast ett ben kanrörelsestörningen lätt misstas för en hälta. Å andra sidan ses ofta förlamning och smärta samtidigt vid sjukdomar som drabbar en nerv eller nervrot. Då endast ett ben är drabbat av förlamning sitter orsaken sällan i ryggmärgen utan kommer vanligen från nerver eller muskler. Oftast orsakas dessa symtom av sjukdomar i nervrötter. Nervrötter är början av nerven där den kommer ut från ryggmärgen och ryggmärgskanalen genom ett hål (foramen) mellan kotkropparna. Dennaa foramen är det smalaste anatomiska området och det vanligaste ställe där en nerv kan klämmas ihop på hundar och katter. Nervrötter och formen mellan kotkropparna syns väl vid en magnetröntgenundersökning och kompressioner kan lätt påvisas. Det är svårt att visualisera de perifera nerverna men de kan undersökas med ultraljud eller genom att undersöka nervernas fortledningshastighet.

De mest betydelsefulla nerverna i frambenen hos hundar är radialisnerven, ulnarisnerven, medianusnerven, muskulocutaneusnerven och supraskapularnerven. Av dessa nerver är radialisnerven den som oftast drabbas av skador. Då radialisnerven skadas syns en grav hälta/svaghet i det drabbade benet. De övriga nerverna i frambenen är mindre viktiga eftersom även grava skador på dessa nerver endast ger små rörelseavvikelser.

De viktigaste nerverna i bakbenen är ischiasnerven och femoralisnerven. Skador på dessa två ger grava rörelsestörningar.

De vanligaste orsakerna till skador på nerver är trauma samt förträngningar i foramen mellan två kotor eller förträngning av hela kotkanalen i lumbosakralregionen. Traumatiska skador är vanliga hos både hundar och katter. Bilolyckor orsakar ibland skador i flera nerver i frambenet eller i hela plexus brachialis. Frakturer på svansen eller sacrum hos katter kan ge allvarliga skador på ischasnerven. Den bästa behandlingen för skador på perifera nerver är fysioterapi. Den skadade nerven sys sällan inom veterinärmedicinen och perifera nerver kan läka om den inte är helt avskuren. När nerverna läker växer de med ca 1 mm per dag.

Den vanligaste orsaken till monopares på hund är diskbråck som orsakar tryck mot nerven i foramen mellan två kotkroppar eller degenerativ lumbosakral stenos. Vid förträngningar i foramen har diskbråcket tryckts ut mot sidan i kotkanalen och klämmer till nervroten. På hundar är dessa problem vanligare i halsryggen och symptomen ses då i endera frambenet. Diagnos ställs med hjälp av magnetröntgenundersökning och behandlas med kirurgi där diskbråcket som trycket mot nervroten avlägsnas.

Degenerativ lumbosacral stenos är en sjukdom som förekommer vid de två sista ländkotorna och sakrum, korsbenet. Förbindelsen mellan länd och korsryggen är det område som orsakar mest smärtsymtom hos både människa och hund. Fortfarande är det oklart varför just denna del av ryggen drabbas. En del forskare anser att den disk som sitter mellan sista ländkotan och korsbenet är den största disken i kroppen och detta är anledningen till att lumbosakral området är mer drabbat av degenerativa förändringar. Andra anser att krafterna mellan kotorna i detta område orsakar rörelseinstabilitet och sekundära förändringar som förtjockade ligament, förslitningar i disken samt andra skador. Det Bästa sättet att ställa diagnos på sjukdomar i detta område är undersökning med magnetröntgen. Behandlingen beror på graden av förträngning men vanligen föredras kirurgi.

• Remiss/Frågor/Feedback
• Vetenskapliga publikationer
• Neurology for vets
• Viktiga länkar